Varför går vi i sömnen?

Nattliga vandringar 

Ögonen är öppna, blicken är riktad framåt och beteendet är förvirrat. Vanligtvis är allt över efter bara ett par minuter. Men hur uppstår nattlig sömngång och vad kan de drabbade och deras anhöriga göra åt fenomenet?

Somnambulism – att gå i sömnen

Den medicinska termen somnambulism är sammansatt av de latinska orden "somnus", som betyder "sömn", och "ambulare", som kan översättas med "att promenera".

Sömngångare går upp ur sängen på natten, vandrar genom bostaden och går ibland till och med utanför huset. Det är inte ovanligt att andra aktiviteter utförs samtidigt. Under detta fenomen sover en del av kroppen medan den andra är vaken.

Även komplicerade aktiviteter som att städa, laga mat eller till och med spela ett musikinstrument kan förekomma, vilket skickligt porträtteras av skådespelerskan Holly Hunter i filmen The Piano från 1993.

Sömngångare tenderar att gå mot ljuskällor. Eftersom månen innan elektricitetens uppkomst var det enda som lyste upp himlen, närmade sig sömngångare ofta himlakroppen. Därifrån kommer den förlegade termen "mångalen".

Sömngång kan vara allt från några minuter upp till en timme.

Vem drabbas?

Somnambulism är ganska vanligt, speciellt hos barn och ungdomar. Omkring 30 % av alla barn mellan 4 och 8 år går i sömnen. I vissa fall kombineras nattvandringarna med att de kissar på olämpliga ställen. Eftersom barnens hjärna ännu inte är fullt utvecklad kan det uppstå störningar i koordineringen av sömnprocessen. Fenomenet upphör vanligtvis med stigande ålder och pubertetens inträde.

Endast cirka 1 till 3 procent av de vuxna går i sömnen. Enligt vissa teorier kan personlighetsdrag som tillbakadragenhet, mottaglighet för stress och nedsatt självkänsla vara orsaker. Om somnambulism inträffar för första gången i hög ålder, bör en läkare konsulteras för att kunna utesluta allvarligare sjukdomar. I sällsynta fall kan epilepsi, hjärnsjukdomar eller psykologiska problem vara utlösande faktorer.

Vilka faktorer utlöser sömngång?

Forskarna är inte helt överens om orsakerna till sömngång. Bekant är dock att fenomenet inträffar i djupsömnfasen utan drömmar (non-REM-fasen) och under drömstadiet (REM-fasen). EEG-undersökningar har visat att hjärnvågorna hamnar ur rytm under sömngången. Hjärnan aktiverar det motoriska centrumet utan att nå direkt medvetande. Det är därför som sömngångare, efter uppvaknandet, oftast inte kommer ihåg vad som hänt, även om de vandrat runt med öppna ögon. Sömngång räknas som en parasomni, en funktionsstörning där hjärnan befinner sig delvis i sömn och delvis i vakenhet.

De vanligaste utlösande faktorerna för sömngång är:

• fysisk stress
• psykisk stress
• tillstånd av utmattning och trötthet
• överdriven alkoholkonsumtion
• feber
• höga ljud och stark ljusstimuli
• vissa mediciner

Är sömngång farligt?

De flesta känner till klichébilden – sömngångaren i vitt nattlinne, som med utsträckta armar går längs takgaveln mot fullmånen. Men bortsett från denna humoristiska stereotyp finns det faktiskt reella skaderisker. Det nattliga irrandet kan vara farligt, eftersom kroppen reagerar mindre på smärtor och har nedsatt orienteringsförmåga.

Möjliga konsekvenser av sömngång:

• allvarliga skador från fall ner för trappor eller ut genom fönster
• blåmärken från att stöta in i väggar eller möbler
• brännskador från varma spisplattor
• risk för allvarliga olyckor om sömngångaren lyckas starta sin bil.

Därför är det viktigt, oavsett om det gäller barn eller vuxna, att vidta vissa försiktighetsåtgärder för att minimera skaderiskerna. Förslagsvis:

• Köp en specialgjord madrass, som ger ifrån sig en larmsignal om sängen lämnas.
• Montera skyddsstänger, som hindrar fall ner för trappor.
• Förvara saxar och knivar på säkra ställen och ta bort alla lösa föremål som kan utgöra faror.

Ska man väcka en sömngångare?

Vad ska man egentligen göra som anhörig om ens partner eller barn beger sig ut på nattliga vandringar och ställer till oreda i huset? Ska de väckas ur sitt tillstånd? Svaret lyder: ”Nej, helst inte”. För somnambulisten, som befinner sig i djupsömnfasen, är det inte lätt att vakna och sömngångarna kan bli skrämda av plötsliga försök att väcka dem. Detta ökar risken för olyckor och, i värsta fall, fysiska attacker.

Behåll därför lugnet, ta nattvandraren försiktigt i handen och led försiktigt tillbaka personen till den trygga sängen. Om det blir nödvändigt att väcka sömngångaren, på grund av en akut olycksrisk, finns det några regler att följa:

• Undvik, om möjligt, att tända ljuset.
• Väck försiktigt personen och tilltala hen vid namn.
• Led sömngångaren tillbaka till sängen med lugna ord.

Kan man undvika sömngång?

När man, som första steg, eliminerat de yttre farorna, kan man titta på lämpliga metoder för att undvika de nattliga promenaderna. Direkt behandling är inte möjlig, men utlösande faktorer kan minimeras. Exempelvis genom:

• regelbundna sömnrutiner
• att undvika sömnbrist
• avslappningsmetoder för barn samt autogen träning, yoga och meditation.

Hos vuxna är sömngång ofta förknippat med psykisk stress, överdriven alkoholkonsumtion eller tung medicinering.

Tips för att säkert hantera sömngångare, såväl barn som vuxna

• Vidta säkerhetsåtgärder i hemmet.
• Säkerställ en regelbunden sömnrytm.
• Lär dig avslappningsmetoder.
• Undvik utlösande faktorer.

Fun Fact – hundar kan också gå i sömnen

Även människans bäste vän har så kallade djupsömnfaser. Därför händer det att även hundar i REM-fasen går i sömnen. Som tur är behöver man inte bekymra sig om användning av lampor, kokplattor eller annan teknisk utrustning. Den fyrbente vännen imiterar helst jakt vid sömngång.

Källor:

https://www.dagensmedicin.se/alla-nyheter/neurologi/fler-an-vantat-gar-i-somnen/

https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/neurologi/somngang-parasomni/

https://www.1177.se/fragor--svar/nationellt/liv--halsa/ar-det-farligt-att-ga-i-somnen/

https://www.orthomol.com/de-de/lebenswelten/schlaf/schlafwandeln-somnambulismus

https://focus-arztsuche.de/magazin/krankheiten/psychische-erkrankungen/schlafwandeln-ursachen-und-schlafwandler-wecken